Olivia och jag satt och väntade på skansen, de repeterade och sa att håkan skulle komma, alla skrek och vi fick tårar i ögonen, men han kom inte. Sen gjorde de så två gånger till men han kom inte då heller. sen satt vi och åt lunch, vi ser hurricane gå gramför oss på gatan. Vi sprang till honom men han inte träffa honom. Så vi gick tillbaka och fortsatte äta, då ser två andra i Håkans band och vi springer fram och kramar dom, sen kramar vi varandra och börjar gråta. Vi fortsätter äta men ser en taxi och alla skriker '' det är håkan'' Vi kastar maten och springer dit och ställer oss vid staketet. Vi ser han kliva  ur bilen och börjar gråta igen, alla skriker och han vinkar och säger ''vi ses sen!'' När vi såg han repetera så bara rann tårarna ner. Han sjöng Shelly, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din, två steg från paradise och efter han hade uppträtt så skulle han signera. Vi skyndade oss dit sen byggde vakterna upp ett staket. Jag hörde att alla skrek att håkan kom men jag såg honom inte. Sen när han var framför oss sträckte jag fram mitt papper, han tog olivias brev och gav henne autograf, jag trodde han skulle glömma mig men sen såg han mig intryckt i klumpen och tog mitt papper också och skrev på, vi såg på varandra och sekunden efter började jag gråta som ett barn haha, sådär hysteriskt som man gjorde när man var liten. Vi var tvungna att ta oss ut högen för att inte svimma. Direkt satte vi oss ner på gräset och bara lät tårarna rinna av lycka. Efter en stund gick vi närmare staketet där bakom, jag var tvungen att sätta mig ner annars hade jag ramlat ihop ändå. Människorna på andra sidan staketet frågade hur vi mådde, om vi ville att en vakt skulle komma, dom gav oss vatten och bad oss försöka andas. Vi sa att vi aldrig hade mått bättre. Sen ser vi håkan komma ut ut en dörr och gå mot taxin. Vi skrek allt vi kunde och jag kände mig som ett barn som skrek&grät tills det skulle va vad det ville. Men håkan åkte iväg. Det var en tjej som filmade på oss? folk tog kort och några skrattade bara åt oss för att vi inte kunde sluta gråta, men vi brydde oss inte just då. Sen kom jason derulo han som sjunger 'whatcha say' och frågade om vi var okej, vi nickade. Sen fick vi honoms autograf också. Vi höll på sådär säkert en timme, men vi var så jävla lyckliga. De som säger att de inte gillar håkan, förstår inte vad det innebär att göra det. Dagen igår var en av dom bästa i mitt liv och är oförglömlig!